.

Att ta studenten är ett stort steg i ens liv, man är då fri att göra precis vad man vill.

Någonting som man inte riktigt förstår när man får slutbetyget i handen och sedan skriker av glädje hela dagen, iaf så var det så för mig. Jag har nog inte riktigt ännu fattat att jag tagit studenten, och att om 4 månader har nästa årskull gjort samma sak(tagit studenten).

Det jag inte heller förstod, men ändå visste och nu har fått ta mig igenom eller iaf kommit en bit igenom. Är alla beslut man måste ta. Vad skall jag göra nu, de är ju ingen skola imorgon eller i övermorgon och heller inte dagen efter den. Jag måste helt enkelt finna en vardag där gymnasiets tryghet inte längre ingår.

Egentligen så bör jag ju bara vara glad för de har ju inte funnits någonting som jag hellre velat göra under mina gymnasie år, än att ta studenten. Studenten var ju ljuset i änden på den långa tunneln, som hela tiden fick en att kämpa!

Men jag kan ha misstagit mig lite där för nu saknar jag faktiskt skolan, eller inte själva pluggandet utan vardagen. Att inte behöva planera på samma sätt och hela tiden ha sina vänner nära.

Fast jobba är ju oxå roligt och hade man haft sin fasta arbetsplats så hade jag nog inte resonerat riktigt på samma sätt.

Tider förändras och människor lika så! Det är någonting som ingen kan ändra på, hur mycke makt eller muskler man än har...